The Creative Teen

Musiken dunkade i dem gamla högtalarna i salen som var delad på mitten med en stor provisorisk vägg. Jag satt ner på den obekväma träbänken, men var ändå inte där. Basket spelades och ljudet avätt basketbollen som slog mot golvet var lugnande på ett underligt sätt. Jag satt och i iakttog spelarna. En del av mig ville kunna spela som dem. Vara beredd på motståndarnas offensiv och skydda bollen, tills jag skulle lämna över den. Antingen till en lagkamrat, eller till korgen som hängde och väntade. Jag såg en av spelarna böja sig ner och knyta sitt skosnöre. Vet inte varför, men på ett underligt sätt så reagerarede jag starkt på det. Hur kan något så oviktigt vara så stort och uppmärksammhetskallande? Hejdå!