Suck...
Jag måste skriva av mig...
Jag måste först och främst säga att du kan dra åt helvete!
Du var min enda vän,
Jag vet knappt vem du är,
Livet var kort,
Tycker nästan synd om människorna som läste det!
Förlåt!
Jag måste först och främst säga att du kan dra åt helvete!
Det löser sig inte att du skyller på mig eller någon annan.
Fatta att det är hos dig som problemet ligger!
Fatta att det inte är jag,
inte är hon,
inte är han,
inte är det,
inte är den.
DET ÄR DU!
Fatta det...
fatta att jag har gått vidare,
fatta att jag inte gillar idg mer,
fatta att jag inte vill ha med dig att göra!
Jag vill inte bli påmind om den tiden mer,
och du är tyvärr en del av den.
du undviker mig i verkligheten
för att kunna käfta med mig och mina vänner genom en skärm.
du klandrar mig,
säger att jag ljuger,
att jag låtsas.
Du har fel.
Jag var ärlig,
men jag misstog mig på dig.
Du kan gå och dö...
Du var min enda vän,
jag litade på dig.
Jag fattar inte hur mycket det förändrats.
Vi träffades nästan aldrig,
och vi gör det knappt nu helller.
När vi träffades så var vi glada och hade det roligt,
men nu har vi inte träffats på länge.
Jag har förändrats,
du har förändrats,
vi har förändrats.
Vi var brevkompisar,
sen mailkompisar,
vi var bästa vänner,
kusiner,
som systrar,
men nu...
Jag hör aldrig av från dig,
jag hör aldrig av mig.
Jag klandrar dig inte,
men inte heller mig själv.
Jag saknar dig
och hoppas vi träffas snart igen.
Jag vet knappt vem du är,
jag har inte kännt dig så länge.
Jag vet inte vad som händer,
vet inte vem jag är.
Vet inte vad jag betyder,
men du betyder för mycket för mig.
folk säger att jag borde skämmas,
men jag har ingen stolthet att förlora.
Du är min vän, en av dem närmaste.
Det finns dem som vet mer än dig,
men det finns vissa saker man inte ens vill veta.
Vissa saker man helst undviker att veta,
men dem sakerna kommer förfölja en och berätta sig själva.
Jag orkar inte med att inte veta,
men jag vill inte veta.
Jag vill njuta av dem glädje diit sällskap och vänskap
skänker till mig.
som alla mina vänner skänker till mig.
På något sätt så kan man aldrig betyda mer än någon annan.
Du är en av dem närmaste,
och en av dem bästa,
men ändå inte bäst.
Bäst finns inte.
Jag känner sånna som är bra på saker,
bättre än andra på saker.
Som att vara rolig, snäll, hjälosam, generös...
men man kan aldrig vara bäst...
Jag hatar att folk har 'bästisar' och bästa vänner.
alla vänner är lika mycket värda...
Tycker i alla fall jag.
Livet var kort,
livet var snart över,
livet var meningslöst,
men nu är det bättre.
Ja jag mådde dåligt,
jag har gjort saker jag ångrar,
men jag gladde mig åt dem små lyckliga sakerna.
som att vara med sina vänner och ett härligt skratt.
Jag har skärt mig,
jag har misshandlat mig själv,
jag har gråtit,
jag hade slutat bry mig sedan länge.
Sedan blev det bättre,
jag blev lyckligare av olika sätt,
av olika saker.
Men skiljsmässan och flytten var nog bäst.
En ny start,
en ny början.
Det var vad jag behövde.
Jag fick det.
Och nu är jag lycklig.
Oftast...
Tycker nästan synd om människorna som läste det!
Hejdå!
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Finns alltid bara att slå en pling eller skriva ett sms! <3
Trackback
