Skitinlägg
Läs inte detta
Om någon använder ordet 'mobbare', 'svikare' eller 'lögnare'... Är det normalt att känna sig träffad? Jag mobbar inte någon, jag är själv mobbad och skulle aldrig utsätta någon för det som jag varit utsatt för i hela mitt liv. Jag sviker inte. Jag har blivit sviken, av många. Jag ljuger inte, bara om hur jag mår. Men för det mesta så ljuger jag inte ens då, jag bara undviker. Bara i extrema förhållanden så ljuger jag och då är det för att inte vara elak. Varför måste jag känna mig ansvarig för allt som blir fel, för alla som mår dåligt? Jag klarar inte av om någon mår dåligt, fast ännu värre... Jag njuter av att någon som förtjänar mår dåligt. Det är omoraliskt och fel... Vad är det för fel på mig? Något måste det vara. Jag är lätt avundsjuk, jag blir lätt sårad, jag undviker folk, jag blir beroende av sällskap, jag har lätt att gråta, jag har lätt att bli arg... Jag har lätt att gråta när jag blir arg! Minnen... Dem rusar igenom mig... Glimtar. Av ett annat liv. Av slutet. En ny början. Längtan. Av att hålla om någon, att kunna trösta. Att bli tröstad. Jag vägrar erkänna att jag är svag. Ingen får tycka synd om mig. Jag ska vara osårbar. Oförstörbar. Varför? Vet ej. Kan. Inte. Fokusera. Allt blir suddigt, allt blir jobbigt. Aj. När jag kommer bort rivs en del av min sköld ner. Jag är isolerad. Fast inte nu längre. Dem attackerar. Mina försvar har slutat fungera. Mina soldater är borta. Mördade. Mörkret kommer mot mig. Jag har glömt hur man försvarar sig. Jag gömmer mig. Ingen hittar mig. Du ser mig. Aj. Inget hände. Jag håller tillbaka. Jag. Vet. Inte. Hur. Det. Är. Att. Vara. Normal. Allt förstörs, allt rivs ner. Jag är sårbar. Dödlig. Vill inte vara en mobbare, en svikare och en lögnare. Vill inte att ni vet om varandra. Försvinn från hennes liv. Försvinn från mitt. Hjälp! Jag håller på att bli galen. Känslorna stiger inom mig. Svallar över. Tårar rinner. Försöker stoppa dem , men det går inte. Du ser dem. Du märker. Du bryr dig inte. Precis som alla andra. Jag vill vända mig bort. Fast du håller fast i mig. Drar mig djupare... NEJ. Jag får inte säga så. För likt. Vill dö. Får inte. Vill leva. Kan inte. Hur hänger det ihop? Blir beroende. Får inte sluta... Kan inte svika dig... Stopp. Jag får inte. Jag vill inte svika. Gör jag så sviker jag dig. Gör jag det inte... Då sviker jag dig. Fan. Nu blev allt mörkt. Förlorat flera gånger. Får inte göra det igen. Jag måste vara stark. Jag måste vara osårbar. Jag måste vara förstående. Snäll. Generös. Rolig. Tröstande. Förlåtande. Accepterande. Berömmande. Jag måste vara en vän. Kan inte vara perfekt... Måste. Kan inte. Får inte. Lever inte längre i denna världen...
Hoppas ni inte läste!
Hejdå!
Om någon använder ordet 'mobbare', 'svikare' eller 'lögnare'... Är det normalt att känna sig träffad? Jag mobbar inte någon, jag är själv mobbad och skulle aldrig utsätta någon för det som jag varit utsatt för i hela mitt liv. Jag sviker inte. Jag har blivit sviken, av många. Jag ljuger inte, bara om hur jag mår. Men för det mesta så ljuger jag inte ens då, jag bara undviker. Bara i extrema förhållanden så ljuger jag och då är det för att inte vara elak. Varför måste jag känna mig ansvarig för allt som blir fel, för alla som mår dåligt? Jag klarar inte av om någon mår dåligt, fast ännu värre... Jag njuter av att någon som förtjänar mår dåligt. Det är omoraliskt och fel... Vad är det för fel på mig? Något måste det vara. Jag är lätt avundsjuk, jag blir lätt sårad, jag undviker folk, jag blir beroende av sällskap, jag har lätt att gråta, jag har lätt att bli arg... Jag har lätt att gråta när jag blir arg! Minnen... Dem rusar igenom mig... Glimtar. Av ett annat liv. Av slutet. En ny början. Längtan. Av att hålla om någon, att kunna trösta. Att bli tröstad. Jag vägrar erkänna att jag är svag. Ingen får tycka synd om mig. Jag ska vara osårbar. Oförstörbar. Varför? Vet ej. Kan. Inte. Fokusera. Allt blir suddigt, allt blir jobbigt. Aj. När jag kommer bort rivs en del av min sköld ner. Jag är isolerad. Fast inte nu längre. Dem attackerar. Mina försvar har slutat fungera. Mina soldater är borta. Mördade. Mörkret kommer mot mig. Jag har glömt hur man försvarar sig. Jag gömmer mig. Ingen hittar mig. Du ser mig. Aj. Inget hände. Jag håller tillbaka. Jag. Vet. Inte. Hur. Det. Är. Att. Vara. Normal. Allt förstörs, allt rivs ner. Jag är sårbar. Dödlig. Vill inte vara en mobbare, en svikare och en lögnare. Vill inte att ni vet om varandra. Försvinn från hennes liv. Försvinn från mitt. Hjälp! Jag håller på att bli galen. Känslorna stiger inom mig. Svallar över. Tårar rinner. Försöker stoppa dem , men det går inte. Du ser dem. Du märker. Du bryr dig inte. Precis som alla andra. Jag vill vända mig bort. Fast du håller fast i mig. Drar mig djupare... NEJ. Jag får inte säga så. För likt. Vill dö. Får inte. Vill leva. Kan inte. Hur hänger det ihop? Blir beroende. Får inte sluta... Kan inte svika dig... Stopp. Jag får inte. Jag vill inte svika. Gör jag så sviker jag dig. Gör jag det inte... Då sviker jag dig. Fan. Nu blev allt mörkt. Förlorat flera gånger. Får inte göra det igen. Jag måste vara stark. Jag måste vara osårbar. Jag måste vara förstående. Snäll. Generös. Rolig. Tröstande. Förlåtande. Accepterande. Berömmande. Jag måste vara en vän. Kan inte vara perfekt... Måste. Kan inte. Får inte. Lever inte längre i denna världen...
Hoppas ni inte läste!
Hejdå!
Kommentarer
Trackback
